April 2018 hade jag turen att få besöka en vingård i Côte-Rôtie. Jag hade inte ännu någon större erfarenhet från området, men vänner till oss som vi besökte i Annecy, föreslog att vi skulle ta en dagstur till denna gård.
Det ringdes samtal och arrangerades att vi fick komma förbi.
Ett par timmar senare knackade vi på den stora grinden vid vägen som går genom byn Tupin-et-Semons längs Rhône-floden.
Vi möttes av Benjamin, en av de två bröderna Duclaux som driver gården. Deras farfar köpte gården 1928 och är den tredje generationen att driva denna gård. De tillverkar tre sorters Côte-Rôtie och en Condrieu från druvorna de odlar på sina 5,8 hektar.
Vi fick en rundvandring i produktionslokalen, som utifrån mest såg ut som ett större garage. Ståltankar för fermentering, en press i rummet bredvid som de hade placerat intill den tidigare pressen som var väl över 100 år gammal och helt gjort i massiv ek.
En trappa ner, i källaren låg tunnorna på rad för lagring innan buteljering.
Tyvärr var jag inte kunnig nog att fråga alla de frågor jag önskar att jag gjort idag. Att få veta mer om vinifieringsprocessen, mer om jordmånen, mer om hur länge musten ligger med skal, hur jäsningen hanteras, osv, osv. Sånt som jag har fått en större förståelse för på senare tid, inte minst genom min WSET utbildning.
Vi fick sedan prova de fyra vinerna de producerar i ett provningsrum som ligger på bottenvåningen av det hus familjen bor i. Vi köpte några flaskor att ta med hem innan vi vinkade adjö till familjen Duclaux och körde upp bland kullarna för att se över rankorna och utsikten ner mot Rhône-floden.
